F rançois Villon föds i Paris år 1431 och försvinner spårlöst ur historien 1463 då han, efter att ha hamnat i klammeri med rättvisan alltför många gånger, döms till tio års förvisning från staden. Ingen vet var och när han dör.

Hans verser och ballader lever dock vidare och genom dem och hängivna forskare vet vi dessutom lite om vad som hände i hans liv.

Han växer upp i Paris studentkvarter, Quartier Latin. Vid tolv års ålder skrivs han in vid universitetet och den filosofiska fakulteten. Där studerar han de fria konsterna som vid denna tidpunkt utgörs av grammatik, retorik, dialektik, fysik, aritmetik, astronomi och musik. Han avlägger magisterexamen vid 21 års ålder, år 1452.

År 1455 drabbar han samman med en präst, ett bråk som slutar med dråp och efter detta återfinns hans namn allt oftare i domstolsprotokollen som vittnar om ett vagabondliv. År 1456 fädigställer han den samling verser som kallats Det lilla testamentet. Detta år deltar han också i ett inbrott på universitetsområdet, i Navarrakollegiets kapell.

Sedan är inget känt om Villon förrän man på sommaren 1461 finner honom i biskopen Thibault d'Assignys fängelsekällare. Där arbetar han mycket med den samling verser och ballader som gjort honom odödlig, Det stora testamentet.

Det är utifrån detta jag inspirerats till att låta François Villon besöka oss idag. Det är i min fantasi som han fått liv och vad som egentligen stämmer med hur det verkligen skulle vara att möta Villon kan jag förstås inte veta. Men någonstans träffar jag förhoppningsvis rätt. Under alla omständigheter hoppas jag att det blir ett spännande möte med en passionerad och sammansatt personlighet som skrivit stor poesi.

/Per Georg Sörås

Verser och ballader:
François Villon i svensk tolkning av Axel Österberg

Manus och skådespeleri:
Per Georg Sörås

Kostym:
Lena Linnér

Musik:
Fredrik Jakobsson

Programblad:
Pia Staflin

Foto:
Anna Viljosson

Tack till:
Alla som sett repetitioner och kommit med goda råd eller hjälpt till på annat sätt

De verser och ballader som används i pjäsen är främst hämtade ur Det stora testamentet. Det är inget testamente i vanlig mening där Villon fördelar sina ekonomiska tillgångar utan här skänker han i stället hälsningar, önskningar och livsvisdom i versform till sin omgivning och i förlängningen även till oss.